Här publiceras rektors debattinlägg, tankar om vad som händer på DOCH, i vår omvärld och vad som påverkar vår verklighet idag och i framtiden.
-
31 jan 2012
Är du nyfiken? Då är du en av alla oss som vill vidare och mer, som låter sig ”triggas” och utmanas genom nya erfarenheter. Utan nyfikenhet dör vi. Dör gör vi förstås ändå, men levande. Att tappa bort nyfikenheten är att förlora själva levandet. Känslighet och lyhördhet utgår från nyfikenhet. Och tillit. Den som svälter eller fryser, den som blir tillräckligt förödmjukad eller inlåst, har inte så stora möjligheter. Men alla vi andra? Ibland känns det som om verkligheten bara tjuter i örat. Tjuter, brakar och helt hänsynslöst bara dundrar på. All skit tränger sig in genom de mest sårbara öppningar. Örat är en.
-
8 jan 2012
Mina grannar plockar kantareller och småfåglarna låter som vore det april. Själv tänder jag så mycket ljus som möjligt för att inte bli galen av allt mörker. Fokuserar sedan alla tankar på det som kan skänka mening även åt det till synes meningslösa. Tänker på allt vi gör och vill göra på DOCH.
Mitt bord är täckt av bilder och texter som berättar om vad som egentligen hände 2011. Det är tid att skriva verksamhetsberättelse. Min uppmärksamhet på materialet störs av de tankar Bengt Olsson nyligen formulerade i DN när han tar upp konstens politiska konventioner till debatt genom att ställa frågan om man måste vara ”vänster” för att vara konstnär. Läste ni den? Om inte så rekommenderar jag den som tankeväckande och aktuell läsning (DN 4 jan)
-
19 dec 2011
Vi bygger hus. Sätter väggar och tak över våra händelser och aktiviteter. Vi bygger vägar för vår rörelse att färdas, virtuellt och faktiskt. Vi bygger fysiska och mentala rum. Så hälsar vi på varandra, ser varandras arbeten och inspireras, förfasas eller bara lämnar det därhän. Också DOCH är ett bygge. Vi är många som hjälps åt med produktionen med planer och ritningar som ständigt förändras. Allt annat vore omöjligt.
-
28 nov 2011
Jag har förlorat mitt mänskliga ansikte och förvandlats till häst. Fortfarande ser min kropp ganska mänsklig ut, men ansiktet är förändrat. Kanske har jag alltid varit häst. När jag var ung trodde jag att jag möjligen skulle bli en fågel. Min identifikation var den av en fågel, men långsamt försköts bilden mot ardennerhållet och nu är jag alltså en häst. Den tydliga hästidentiteten har framträtt de senaste åren, kanske som ett resultat av rektorsjobbet. Jag drar och sliter tunga lass, sitter ofta fast och jobbar hårt. Det vilda hålls tillbaka och inom. Seldon sliter och ger djupa märken. En del sår. Ibland kommer jag loss och springer fort. Då är jag helt inställd på att vinna. Andra dagar handlar det bara om att gå runt, runt och dra, dra.
-
16 okt 2011
Jag far runt och reser omkring. Jag spyr oförätter men njuter hejdlöst av varma källor i annars kalla landskap. Med på den ständigt pågående färden har jag alla som på olika sätt bidrar till DOCHs framgångar. Vi delar kampen mot segt motstånd, okunskap och ovilja och gläds åt alla erövringar av det vi åtrår och behöver. Varje dag är en resa mellan ytterligheter – åtminstone ur en rektors perspektiv.
-
26 sep 2011
Sitter på ett torg i Bryssel där musiken dånar på hög volym från stora högtalarset. Jag prövar lite trevande min franska. Får det svar jag vill och försöker "varva ner". Av en anledning jag ännu ej listat ut, spelas Michael Jacksonslåtar. Kanske är det volymen, för plötsligt väcks minnet av Mette Ingvartsens skrikande föreställning på MDT i våras och jag ler. Bilderna från föreställningen tränger sig på som påminnelser om risktagande, ifrågasättande, utsatthet... även så här på caféets uteservering. Varför är det så många som skriker? Som lektyr i allt "låtande" har jag Mårten Spångbergs nya bok: Spangbergianism. Den skriker också. Den drar igång mängder av tankar som konkurrerar hårt med både musik och minnesbilder.
-
1 sep 2011
Som ni vet blir vi alla engagerade i det som genuint angår oss. Ofta pratar vi om hur viktigt det är att hålla engagemanget starkt och levande. Både arbete och studier är krävande. För att orka och prestera bra, måste det finnas lust och det måste finnas kärlek. Det kan vara kärlek till människan, till konsten, till sig själv och andra. På DOCH ska det vara ”högt i tak” för att olika uppfattningar, kunskaper, visioner och ett starkt engagemang ska få plats. DOCH får aldrig bli ett statiskt rum utan ska vara ett väl organiserat kaos i ständig rörelse med en vilja till den ifrågasättande nyfikenhetsforskning som krävs för att göra världen till en bättre plats att leva och verkligheten till något som mer liknar våra drömmar.
-
4 aug 2011
Terrorattentaten i Norge vände sommaren i ett före och ett efter. Vittnesmålen från överlevanden klär det onämnbara i gestalt och inte bara i ord. Uttrycken hos de unga överlevarna från Utøja är fysiska och direkta. Vi bevittnar de som naket släpper oss nära. De lever. Vi lever. Vad skänker mening åt det vi kallar liv?
Den frågan väcker alltid fler. Fler frågor än svar. Varenda en av oss söker efter bästa förmåga det som kan motivera och utgöra grund för våra skilda ställningstaganden. Vi är olika. Vi tänker, tycker och agerar olika utifrån kulturella, sociala, politiska, religiösa uppfattningar och övertygelser. Vi lever.
-
9 jun 2011
Fredag. En man står och sjunger ”black bird”. Han sjunger så vackert. Jag blir tvungen att stanna en stund. Tänker: Har jag tid? Jag tar mig. Vem vet om jag får höra någon sjunga med så mycket kärlek igen? Vem är han som valt att stå just här, just nu och sjunga? På bussen sitter ett äldre par och håller i varandras händer och på väg upp till skolan ser jag två tjejer som kysser varandra. Försommaren är varm och skön för alla glada och särskilt svår för den som känner sig ensam. Jag ser våra studenter i dansutbildningens åk 1 i en fantastisk föreställning där varenda en av de 17 möter sin publik med ett stort allvar, mycket kärlek och tydliga individuella profiler. Just där och då kan jag inte annat än låta mig bländas av dagens alla härligheter!
-
4 apr 2011
En kvinna i vita kläder, i ett vitt rum med en stor hög vita pappersark på golvet, äter en banan. Hon ser intensivt på oss som samlats denna kväll i Högkvarterets bar. Så slänger hon ifrån sig bananen, sätter på lite musik, plockar upp ett av pappersarken och en tejprulle. Hon klättrar upp på en stege och fäster arket högst upp på väggen med kortsidan mot taket. Hon klättrar ner, tar ett annat ark, ser på det en stund och går därefter fram till mikrofonen.
-
7 mar 2011
En man låg på rygg ute i snön. Utan mössa med portföljen bredvid sig låg han bara där. Jag gick fram till honom. Min puls hördes i hela kroppen. Jag som hade gått där med mina matkassar och lyssnat på fåglarna, hörde nu inte längre något annat än det rytmiska bultandet i min egen kropp. Jag minns inte att jag tänkte något. Jag släppte mina kassar, satte mig på knä och lät mina händer söka efter den främmande mannens puls. Han var varm. Jag smekte honom på kinden och ropade högt efter en reaktion som inte kom. Jag slog honom över kinden flera gånger. Då öppnade han långsamt ögonen.
-
1 feb 2011
De flesta rum jag stiger in i, bekräftar det vi tar för givet. Fyra väggar, golv och tak. Tänk dig ett hus. Vad tänker du? Vi färdas ständigt mellan inre och yttre rum, mellan mentala och fysiska rumsligheter. I ett yttre rum möter vi varandra. Vi möts i en överenskommelse utifrån de villkor våra skilda professioner sätter. I det jag kallar mitt privata rum blottar jag min sårbarhet för dem jag känner väl, i mitt inre rum tar allt det plats som inte ryms någon annanstans och i mitt undermedvetna bor drömmar och aningar. Jag skiljer rummen åt genom vanor, beteenden och bestämningar. Så håller jag ordning på mig själv.
-
10 jan 2011
Vilken roll kan en konstnärlig utbildningsinstitution ha i synliggörandet och motiverandet av konst som konst, konstnären som samarbetspart med konst som mål, konstnärlig forskning parallellt med vetenskaplig forskning och de samhälleliga värden dessa ”upplevelseprodukter”, kunskaper och kompetenser representerar? Vilket intresse har näringslivet i utbildning och forskning? Vilket intresse har högskolan av näringslivet?
-
14 dec 2010
Snön ligger vit på taken. Allt är vackert. Blicken bländas av julglitter och julförväntan. Samtidigt drabbas staden av terrorsprängning och både hotbilder och osäkerhet flimrar i våra medvetanden. Hur ska det nu gå? Hur värnar vi tillit, förtroende och goda tankar när rädslan greppar många? Vi ska hålla oss vakna, förtröstansfulla och aktiva inför de sista dagarnas oförtröttliga arbete innan julen tar över och bäddar in oss alla i förhoppningsvis mjuka töcken.
-
2 nov 2010
I möten med människor från skilda delar av världen, från skilda kulturer, från skilda sociala och politiska sammanhang, uppstår utmaningar av olika slag. En är språkförbistringen. Vi talar alla engelska men på så olika sätt att vi många gånger framstår som obegripliga. Vi klär oss utifrån idé om vad som passar sig men blir ändå bemötta som opassande. Vi beter oss utifrån våra olika professioner och uppdrag på bästa sätt men får ändå sällan fram vad vi egentligen menar.