Efter första lediga dagarna kände jag mig klar att börja jobba igen. Insåg förvånat att jag skulle ha nästan tre veckors semester. Nu när dessa tre veckor i stort sett är över, vill jag inte att de ska ta slut. Jag har inte fått nog. Jag har inte fått nog av värmen, sjön, berget, sena middagar, alla böcker, skrivandet, tecknandet och nu senast även badandet. Jag – den största ”badkrukan” kryper ner i Östersjöns bräckta vatten och simmar…
Jag simmar och njuter av att befinna mig precis i vattenytan. Särskilt i solnedgång när ljuset färgar ytan gul och bländar. När varje simtag rör upp stora revor i ljusgatan. När alla små fiskar far runt i loj nyfikenhet. Hoppas ni alla njuter som jag.
Nästan hela ledigheten har jag varit på Nämdö. Oberörd av fotbolls VM, festivaler, radiolyssnandes till Almedalsdiskussioner och tal eller funderande över vad som ska bli. Efter de första dagarnas tillvänjning har tiden gått så fort. Solnedgångarna har avlöst varandra. Ingen enda dag har det regnat. Även i kväll kommer solen att gå ner.
Jag kliar mina myggbett och känner mig lat. Funderar innan jag tar beslut om att göra. Funderar över hur det ska bli att börja arbeta igen. Ser fram emot arbetet med den nya strategiska plan vi upprättar. Ska börja skriva nästa vecka. Snart är det måndag.
Tänker över sårbarheten i våra olika liv. Hur enkelt det är att ge goda råd, tro sig veta eller bistå en annan. Hur svårt det är att röra om och i de obegripligheter som utgör det egna levandet och varat. Hur vi alla så lätt hamnar i vanan. Vi vänjer oss. Jag upplever att mycket energi går till att ifrågasätta det i vardagen givna och hålla levandet så öppet att det också ger rum för det oväntade, oplanerade, otänkta… Jag vill alltid mer än jag förmår och blir därför aldrig nöjd. Skit. Och jag slår ihjäl ännu en mygga.
Jag dansar inte. Jag simmar.
Så mycket roligt har hänt under året som gått. Så mycket förväntan bor inför det kommande. Det var också så roligt att stå på scen i våras. Så härligt att möta publik i både föreställning och den utställning av mina teckningar som det blev i Athen. Det är så otroligt viktigt att få anta utmaningen i den delade tid som verket alltid är. Att vara där tillsammans. Ensam. Med några engagemang som konstnär varje år, blir jag en bättre rektor och ledare för de verksamheter vi gemensamt bedriver.
Men ännu är det sommar. Gömmer mig bland alla berättelser och fantastiska romanfigurer i alla de böcker jag ”manglar”. De trängs nu i minnet och bråkar om uppmärksamhet. De tvingar mig att fundera över både det ena och det andra… Lite rörigt blir det. Vilar en stund i hängmattan.
Snart är det Scenkonstfestivalen Paradiso4, en återkommande sommarfestival som arrangeras av Unga Tur på Turteatern i Kärrtorp. De ska ha dansdagar den 7-8 augusti och jag är inbjuden att medverka. De har hört att jag arbetar med en ny bok och vill att jag ska läsa något av det nya. Det ska jag, men också ”prata dans”, visa film och kanske dansa. Svenske mästaren i Poetry slam ska läsa ur mina tidigare böcker. Jag vet inte vad eller när. Själv medverkar jag under eftermiddagen den 7:e. Alla som är i stan är välkomna! Det känns lika utmanande som alltid. Planerar långsamt för det som ska bli och vidare.
På måndag är jag tillbaka på jobbet.