Den 23 till den 25 oktober 2009 medverkade vi, Iskra Ring och Madelaine Daneberg på seminariet i Helsingfors. Det var tre mycket intensiva dagar i ett blåsigt, kallt och vått Helsingfors. Men vädret gjorde inte så mycket eftersom vi var på Teaterhögskolan från morgon till kväll och lyssnade på alla föreläsare samt medverkade i alla workshops.
Iskra berättar: ”Vid första mötet kände jag mig som om jag hade återvänt till min barndom, då jag som ung flicka var elev på balettskolan och såg idoler som Elisabeth Platel, Mavis Staines, och Petr Silkin dansa live på scenen.”
Nu var de här på seminariet, dessa ikoner för den klassiska dansen, men denna gång som ledare för de tre största och bästa balettskolorna i världen.
E. Platel är rektor för Paris Operans balettelevskola (och som bl.a. varit förste solist för Balanchine) Mavis Staines är rektor för National School in Canada, och Petr Silkin är ledare för The Vaganova Ballet Academy, St. Petersburg
De berättade om hur deras elever skall om de klarar av hela skolgången kunna arbeta i hela världen och ska kunna tolka alla koreografers önskemål - från Petipa till Preljocaj. Från realistisk romantik till radikal modernism.
Paris Operans skola firade 300 år, och Vaganovaskolan sitt 271 års jubileum.
Men Canadas tradition med klassisk balett har också en imponerande utveckling. Canada är ett land där var fjärde invånare inte är född där och det finns en otrolig variation av värderingar, etiska uppfattningar, religioner, och syn på scenisk konst. Enligt Mavis har man ändå lyckats fantastisk väl med att sprida intresse, och kunskap om den klassiska baletten. Skolan är mycket aktiv och både lärare och elever reser med små dansföreställningar över hela det stora landet och bokstavligen handplockar barn till balettskolans utbildning.
När man lyssnade på de tre rektorerna så blev man hissande lycklig över att få höra att det finns skolor, stater, barn, och miljöer där man värnar om klassisk balett med stora resurser och generösa ekonomiska insatser. Samhällen som helhjärtat bejakar nationell bildning för yrkesdansen och ger sina dansare hög status. Även länderna i öst (Kina m.fl. som inte haft en lång balett tradition) storsatsar på den klassiska baletten. De producerar idag topdansare och många får anställningar på Operahusen i väst.
Det som också var intressant är att det finns en frivillig verksamhet på dessa skolor efter den ordinarie dags undervisningen där det kommer flera tusen människor i olika åldrar som dansar klassisk balett. Också intressant är att klassisk balett är populärare än Yoga träning och andra kreativa fysiska träningsformer.
Visst, säger man här, det är lätt för de stora nationerna med sina många invånare, men man kan inte jämföra deras möjligheter med lilla Sverige.
Men i ”lilla” Finland verkar det gå bra…
Finlands pedagogförbund berättade för oss att i Finland finns hela 130 (!) privata skolor, och av dessa har ett 30-tal statligt stöd. Vid de årliga danstävlingarna i Helsingfors uppvisar elever från dessa skolor en imponerande hög kvalitet och teknisk färdighet. Det är inte alls givet att Nationalbalettens skola vid Operan i Helsingfors viner första pris.
Det var mycket givande att höra så många talare ta upp och diskutera hur man gör idag och hur man utvecklar sitt pedagogiska arbete. De flesta av oss var eniga om att dagens elever skiljer sig mycket från eleverna 15-20 år sedan. Barnpsykologin och nya pedagogiska rön spelar en allt viktigare roll för dagens pedagoger.
Att arbeta hängivet och tålamodig med något som kräver mycket tid utan synligt resultat är inte lätt speciellt inte i dagens värld.
Enligt E. Platel måste man ”Föra med sig traditionen för att kunna se i framtiden”. Den svenska gruppen – Iskra, Madelaine och även 5 pedagoger från Svenska balettskolan - kände stark att dansvärlden i Sverige går vilse just för att man ifrågasätter självklarheter och tror att man måste uppfinna hjulet igen.
Seminariet tog också upp skador, matvanor, alternativträning, mode, samt disciplin både inom och utanför skolan i dagens utbildningsmiljö. Det var mycket intressant att höra hur klädseln t ex har påverkat utvecklingen, uppväxten, och puberteten hos barn och ungdomar.
På de presenterade skolorna får barnen hemlagad mat (skolan har egen matmor) och ibland lagar barnen sin mat själva, och skriver kokböcker vars recept används under terminen.
Det var imponerande hur man tar hand om helheten med ömsesidigt ansvar mellan eleven och lärarna och att kunskapen spelar en tydlig och överordnad roll. Läraren är varken förälder eller kompis, och dialogen mellan generationerna som blivande kolleger är påtaglig. Den fria pedagogiken var en nytt begrep som fastnade hos oss och som vi skulle vilja veta mer om.
Också mycket intressant var att få bekräftat att man på de flesta institutionerna prioriterar pedagogiska samtal bland pedagogerna. Minst två gånger i veckan bollade man frågor med varandra: hur, när och varför vi gör det vi gör. Man sa öppet att kursplaner hade inget värde i sig om man inte hade en gemensam pedagogisk och metodisk syn på hur och varför vi undervisar det vi undervisar.
”To do is to be” Nietche; ”To be is to do” Kant, är nog ännu bättre,
Vi var eniga att det inte finns någon skillnad mellan begreppen klassisk balett och balett. (Iskras fråga kring detta väckte allmän förvåning och de kunde inte förstå var denna fråga kom ifrån). Frågan om klassisk balett har någon framtid besvarades med ett okvalificerat JA och man ansåg att klassisk träning är det enda vägen framåt om man vill lämna amatörismen och hobbyverksamhet bakom sig.
Klassisk balett uppdaterar sig själv konstant, annars skulle det inte ha skett så många påtagliga förändringar. Det var rörande att se på de gamla filmer som Annemarie Auter visade och som relaterade konkret till hur just träningen och metoderna har sedermera utvecklats för att skapa dagens skickliga dansare.
Den uppfattningen förstärktes hos deltagarna då vi fick veta att alla studenter på pedagogutbildningen vid Teaterhögskolan i Helsingfors har klassisk baletträning 5 dagar i veckan på sitt schema.
Susanne Koff berättade om den pedagogutbildningen hon är rektor för på New York University där daglig träning i balett är en självklarhet, med en speciellt utarbetad kursplan/syllabus som studenterna också ska redovisa i form av examination. Hon diskuterade också pedagogens roll för varje dansare med kontinuerligt dagligt arbete och att det ska finnas flera pedagoger bakom varje elev/student.
Huvudfrågan var: Vad är klassisk balett och varför är den så viktig?
Svaret var att det är ett oslagbart system som är vetenskapligt och beprövat. Inget annat system kan så framgångsrikt utveckla koordination, rotation, styrka och balans. Att ifrågasätta detta uppfattas som brist på kunskap. Att vilja experimentera med att ta bort eller lägga till från annat material anses också spegla bristande insikt. Visst är alternativ träning idag av största vikt för att forma en framgångsrik hälsosam dansare men får aldrig ta över eller blandas in i det dagliga arbetet med klassisk balett. Eller som Elisabeth Platel sa: ”Pina Bausch och Mats Ek gör alla klassiska morgonskolor. "It´s the perfect way to wash the body" (Fransyskan anser att om man har dagliga klasser i balett räcker tre månaders träning i modern dans per år för att klara den moderna repertoaren.
Några sammanfattande slutsatser vi gjorde från dessa dagar
- ”Det finns inga dansare som är självutbildade”. Med den repliken inledde den finska före detta ballerinan Doris Laine seminariet. Det är alltid en pedagog bakom. Lärarledd undervisning som ger verktyg att utveckla teknik och uttryck!
- De framgångsrika skolorna har haft en enad lärarkår, med en gemensam värdegrund. Utifrån det har de kunnat genomföra förankrade förändringar och enats om gemensamma arbetsmetoder som blir tydligt och tryggt för eleverna.
- Det är viktigt att eleverna har tydliga målbilder vart de arbetar mot. Var är vi på väg i vårt arbete? Det är viktigt med förebilder, att eleverna ser dansföreställningar och klasser ur den högre utbildningen för att hämta inspiration och motivation att arbeta hårt med den egna utvecklingen. Vi funderade på vilka målbilder våra studenter på arbetar emot och hur vi kan utveckla det på Danshögskolan? I arbetet med den klassiska träningen inser vi ofta att eleverna aldrig har sett träning på en proffsklass eller en föreställning på Kungliga Operan. Många av våra studenter jobbar på utan att ha ett längre perspektiv på vart den klassiska träningen leder till. Det är viktigt för oss att begrunda.
Vi har fått mycket inspiration av Seminariet och vi skulle gärna vilja påverka DH att ta till sig av omvärldens erfarenheter i sin syn på den klassiska träningen i dansutbildning.
Varma Hälsningar Iskra och Madelaine