2011-11-28
Jag har förlorat mitt mänskliga ansikte och förvandlats till häst. Fortfarande ser min kropp ganska mänsklig ut, men ansiktet är förändrat. Kanske har jag alltid varit häst. När jag var ung trodde jag att jag möjligen skulle bli en fågel. Min identifikation var den av en fågel, men långsamt försköts bilden mot ardennerhållet och nu är jag alltså en häst.
Den tydliga hästidentiteten har framträtt de senaste åren, kanske som ett resultat av rektorsjobbet. Jag drar och sliter tunga lass, sitter ofta fast och jobbar hårt. Det vilda hålls tillbaka och inom. Seldon sliter och ger djupa märken. En del sår. Ibland kommer jag loss och springer fort. Då är jag helt inställd på att vinna. Andra dagar handlar det bara om att gå runt, runt och dra, dra.
Motbilden skrivs de dagar då arbetet ges luft och rymd i samtal och möten kring det som skapar mening, goda berättelser och framgång för studenter och lärare. Klara färger och stor energi kommer ur möten med det som kan benämnas som just framgångar utifrån våra olika mål och visioner. Då springer jag lätt, pillar bort alla sårskorpor och delar skratten!
Känner ni igen er? Är det inte så för de flesta av oss? Hur hängivna, motiverade och engagerade vi är i och för våra olika uppgifter, är det tungt vissa dagar och hur lätt som helst andra. Det vi delar är en vardag som ständigt utmanar och kräver att vi satsar. Och det gör vi.
DOCH sjuder av liv. Det är ofta fullt i huset även kvällstid. Kursredovisningar, föreställningar, examensarbeten, nya samarbetsprojekt… Det är mycket som händer! Stolt ser jag mig om och konstaterar att det strategiska planen säger: ”Att komma till DOCH ska vara en utmanande, uppfordrande, stimulerande, ibland tråkig, ofta rolig upplevelse i en kärleksfull miljö där allt är möjligt och gränser flyttas framåt”, verkligen är en relevant beskrivning. Det jag sörjer är min egen brist på tid som gör det omöjligt att se och vara med så mycket som jag skulle önska. Det gäller att checka kalendariet regelbundet och göra vad man kan.
Alla kan vi glädjas åt vårs studenters och lärares framgångar. När jag häromveckan var i Vänersborg, kom flera fram och berättade att våra danspedagogikstudenter gjort ett fantastiskt jobb när de var där i våras. Ett jobb som nu innebär en betydligt större satsning på dans i kommunen! Många drar i dem och vill ha våra kvalificerade och spännande pedagoger till sina skolor och andra verksamheter. Våra tidigare cirkusstudenter skördar framgångar och priser runt om i världen, våra tidigare koreografistudenter har spännande, nyskapande projekt liksom våra dansstudenter som nu framgångsrikt etablerar sig runt om i Europa. Många av våra lärare är ute i världen och föreläser, ger kurser eller föreställningar vilket vi kan läsa om på webben och högskolan besöks av alltfler nyfikna gäster från olika håll i världen (nu senast Norge, Korea och Kenya). Dessutom fick vi pris för Stockholms bästa skylt!
Om jag ska fortsätta räkna upp positiva händelser utanför våra utbildningars dagliga arbete, så vill jag återigen lyfta fram våra framgångsrika lärare och t.ex. de som fått finansiering till sina forskningsprojekt. Sedan tidigare har Cecilia Roos och Mårten Spångberg VR medel för sin forskning liksom Tilde Björfors som nu i höst avslutar sitt projekt. I årets fördelning fick Cristina Caprioli VR anslag liksom det projekt som Birgitta Sandström leder med medverkan av bl.a. Lena Hammergren och Cecilia Roos. Fantastiska framgångar för ett så litet lärosäte som vårt! Dessutom har vi projekt på EU medel, Tillväxtverket m.fl. Besök gärna KUFUs sida på webben och läs mer!
Med inrättandet av institutionerna och deras ledningsgrupper, decentraliserades en hel del makt i DOCHs organisation. Det är prefekterna som leder och fördelar arbetet inom respektive institution och det är de som ansvarar för utvecklingen av sina ämnesområden utifrån högskolans styrdokument. De har också personalansvaret och därmed även ansvar för kompetensutveckling och arbetsmiljöfrågor. När nu också KUFUs arbete utvecklas med den nya nämndorganisationen, kommer förhoppningsvis högskolans styrning och även rektors roll att bli tydligare. Idag krävs det ett betydligt större engagemang av mig i omvärldsfrågor, i politiska frågor och i frågor om högskolans finansiering än tidigare. Här kommer ardenneridentiteten väl tillpass!
När högskolan en gång startade var rektor direkt involverad i verksamheten. Successivt har sedan rektors roll förändrats. Idag har rektor ingen direkt koppling till utbildningarna och lärarnas dagliga arbete. Då och då får jag förmånen att ge en kurs. Då och då kommer jag till de kollegiala möten och samtal som kan ge mig den fördjupade insikt som krävs för att jag ska kunna ge bästa möjliga stöd. Mitt dagliga arbete handlar alltmer om att driva politiska frågor till gagn för högskolans utveckling, jaga pengar, bygga en grund för fundraising samt driva våra frågor i olika nätverk nationellt och internationellt. En märklig tid. Ett arbete väldigt olikt det jag en gång sökte.
Jag påminns om detta och mer när jag läser manuset till den bok som under Gun Romans ledning ska presentera det projekt jag initierade för ett och ett halvt år sedan och som nu närmar sig presentation. Det handlar om Danspedagogutbildningens historieskrivning. Jag lovar er att det är en spännande läsning som väntar! Boka eftermiddagen den 2 december kl.14-16 när vi firar bokreleasen. En intressant (möjligen bi-effekt) är beskrivningen av rektorernas olika arbetssätt genom högskolans historia.
I DN 24 oktober kunde man läsa om utbildningsministerns tankar om det framtida högskolelandskapet. Trycket på de små högskolorna ökar. De konstnärliga högskolorna är också utsatta för en allt hårdare press trots kvalitativa, framgångsrika utbildningar med högt ”söktryck”. Vi rektorer vid de konstnärliga högskolorna i Stockholm träffas ofta och regelbundet för att diskutera olika möjligheter. Vi försöker nu hitta en modell för en framtida organisation som ska gynna t.ex. utvecklingen av den konstnärliga forskningen och därmed också utvecklingen av våra grundutbildningar. Här försöker vi på alla sätt vara proaktiva för att inte bli ”överkörda” av andra agendor än de vi menar gynnar våra frågor.
Så, jag drar och drar, puttar och skjuter på. Ibland räcker det med en lätt puff, ibland skulle jag verkligen behöva den styrka min kropp inte längre har. Jag jagar pengar, förtroende och kvalificerade mandat för den utveckling vi dragit upp riktlinjerna för vår strategiska plan. Det går bra för DOCH. Det går helt enkelt jättebra! Det är ibland svårt att se, uppleva och riktigt värdesätta allt gott som kommer ur allas vårt arbete och engagemang. Hinner ni med?
Efva
PS Som fågel har man en bättre överblick…