Rektor reflekterar, januari 2012

2012-01-08

Mina grannar plockar kantareller och småfåglarna låter som vore det april. Själv tänder jag så mycket ljus som möjligt för att inte bli galen av allt mörker. Fokuserar sedan alla tankar på det som kan skänka mening även åt det till synes meningslösa. Tänker på allt vi gör och vill göra på DOCH.

Mitt bord är täckt av bilder och texter som berättar om vad som egentligen hände 2011. Det är tid att skriva verksamhetsberättelse. Min uppmärksamhet på materialet störs av de tankar Bengt Olsson nyligen formulerade i DN när han tar upp konstens politiska konventioner till debatt genom att ställa frågan om man måste vara ”vänster” för att vara konstnär. Läste ni den? Om inte så rekommenderar jag den som tankeväckande och aktuell läsning (» Läs Bengt Ohlssons artikel, DN 4 jan).

För mig har konst alltid haft en politisk betydelse. Jag tror att vi genom konsten utvecklar vår språkliga kapacitet, vår kommunikativa förmåga. Vi tränar och skärper våra sinnen genom att både se, höra, beröra och uppleva det oväntade, underbara eller provocerande bortom det vardagliga och rationella. På så sätt blir vi både bättre på att lyssna, iaktta och uttrycka oss - vilket är grunden för ett aktivt deltagande i ett demokratiskt samhälle. Konstnärlig verksamhet bejakar den mellanmänskliga dialog som stärker individen och kräver yttrandefrihet.

När jag arbetar med verksamhetsberättelsen funderar jag också mycket på vad som konstituerar bra utbildning. Det är starka framgångar och resultat som redovisas. Jag ler när jag skriver. Åt vad? När man plockar kantareller kan man mäta framgången i hur många man hittar och hur friska svamparna är. I utbildning är numerären oftast inte någon bra ”nyckel”. Jag ser framgång när studenten upplever att hon/han fått de redskap hon/han behöver för att konstruktivt arbeta för att ta sig närmre sin vision och professionella etablering. Det går verkligen bra för våra examinerade studenter!

De som ger dessa åtråvärda redskap är de lärare studenten möter under sin utbildning. Studenternas framgångar säger en hel del om vår fantastiska lärarstab! Dialogen mellan student och lärare skapar utbildning. Utbildningarnas framgång skrivs inte i ord utan i handling. Så länge vi har en konstnärligt och pedagogiskt stark grupp av lärare och gästande konstnärer så kommer vi också att attrahera väl förutbildade och kvalificerade studenter. Tillsammans utvecklas kvalitativa, utmanande verksamheter som får oss alla vidare. En ömsesidigt stark ekvation! Om vi sedan kan teckna en verksamhetsberättelse som återger de värden och det innehåll vi vill lyfta fram, så har självklart även ordet sitt värde. Vi måste kommunicera både internt, för att förstå varandras olika arbetsområden, roller och resultat, men också gentemot omvärlden behöver vi kunna berätta vad som legitimerar fortsatt förtroende att omsätta de skattemedel vi förvaltar - och ännu hellre till utökat uppdrag!

Som rektor måste jag tänka och agera politik långt bortom partipolitik och politiska konventioner. Jag har inte tid att plocka svamp. Jag måste hela tiden öva min förmåga att uttrycka gentemot omvärlden det som kan motivera och begripliggöra nödvändigheten i kvalificerade konstnärliga och pedagogiska utbildningar och forskningsprojekt. Vet ni att DOCH, med våra ca 200 studenter, har lyckats erövra extern finansiering till fem forskningsprojekt från Vetenskapsrådet (VR) och ett från EU? Det är ett extremt starkt resultat!

Ja, så jag fortsätter skriva leende. Det finns mycket att glädjas åt även om vaksamhet och kampberedskap aldrig får svika. Jag tänder mer ljus. På DOCH sätter vi ribban högt. Det kan reta och provocera men också ge oss de ytterligare möjligheter vi behöver för att fortsätta utvecklas. Snart är det vår!

Efva