2012-05-21
Plötsligt är det nästan sommar. På asfalten framför DOCHs huvudbyggnad och på trädäcket utanför cirkushallen sitter studenterna och lapar sol. Blek hud bländar och skratt sprider sig lätt bland allt pollendamm. Tänk vad vi alla längtat efter ljus och värme! Denna vår har varit sen och fylld av utmaningar och skilda slag.
Invigningen av cirkushallen är över. Tack igen till alla som på olika sätt medverkade till att både inbjudna gäster och den stora allmänheten fick en fin upplevelse och en god bild av DOCH. Det var ett verkligt ”team work” vi åstadkom. Känn er stolta!
Cirkusstudenterna har visat sin slutproduktion. Nu är det andras tur. Titta i kalendariet så att ni inte missar något! Auditions för årets antagningar pågår, kursredovisningar, avslut av olika projekt och planering av andra. För mig dominerar fortsatt frågan om eventuell sammanslagning av de konstnärliga högskolorna. Möten efter möten. Spännande diskussioner med personal, studenter, med rektorer och ordföranden vid de övriga konstnärliga högskolorna och nära samarbete med StDH och OH. Vi har t.ex. varit i London för att ta reda på så mycket vi kunde om London University of the Arts och vi har många kontakter runt om i Europa för att lära av andras både misstag och framgångar. Närmsta två veckorna ska vi slutföra vår del av förarbetet och utveckla den skrivelse som ska till regeringen i juni. För en sista avstämning har jag sammankallat stormöte den 1 juni 15.30.
Nu närmar sig också slutfasen av det kulturpolitiska projekt där jag är involverad: European Culture Taskforce eller team Culture 2012. Vi ska ha avslutande möte i Bryssel 6 juni och jag ”laddar” för att slå ett slag för konstens roll inom kulturbegreppet och för betydelsen av konstnärsdrivna forum. Ni får läsa mer i min junireflektion. Idag vill jag istället ge er del av en kulturpolitisk vision som jag har formulerat. Vad säger ni om det här:
Några iakttagelser från regeringskansliet, april 2025
Finansministern och näringsministern ansvarar för beredningen av en stor näringspolitisk fråga inför budgetpropositionen. Frågan handlar om stora strategiska investeringar för radikala förändringar i industriell infrastruktur. Hur ska Sveriges framtida näringsliv och dess globala förgreningar se ut? Man är inspirerad av de senaste årens stora entreprenöriella framgångar som fått världen att titta på Sverige med förväntan. Här finns nu en otrolig kreativitet och nytänkande och arbetslösheten har sjunkit till rekordlåga siffror. De stora framgångarna är en direkt konsekvens av en större kulturpolitisk satsning där konstnärliga uttrycks- och arbetsformer lyfts fram som ett betydande kunskapsområde. Nu gäller det att lägga en god grund även för hållbar utveckling ur näringslivsperspektiv. Tidigt i beredningen bjuder man därför in kulturministern för överläggningar.
Tillsammans kommer man fram till att strategin ska diskuteras i seminarieform tillsammans med en grupp bestående av näringslivsrepresentanter, filosofer, sociologer och konstnärer. Detta vill man göra för att försäkra sig om att de tänkta planerna verkligen gynnar utvecklingen av det goda samhälle som är politikens mål. Planerna ska diskuteras utifrån den målbild regeringen har satt upp för kulturell och ekonomisk utveckling, samt för tillvaratagande av pluralism, mångkulturalism och global samverkan.
Inför seminariet förs samtal inom regeringskansliet för att utveckla de frågeställningar som ska diskuteras. De olika ministrarna aktiverar sina internationella nätverk för att få med sig omvärldens syn på det som ska diskuteras redan i ett tidigt skede. Inom varje departement genomförs sedan en studiedag där de olika departementens områden diskuteras utifrån de kulturpolitiska målen. Under studiedagen genomförs workshops i mindre grupper med tjänstemän och politiker blandat. Varje grupp bjuder in ett antal skolungdomar som deltagare. På så sätt utvecklas både frågor och argument i nya förklaringsmodeller. Dessa erfarenheter tas med till seminariet.
Seminariet en månad senare blir en succé! Frågeställningarna är provocerande med en tydlig framtidsinriktning. Några av Europas främsta tänkare och nyskapande konstnärer medverkar. Politiker, tjänstemän, forskare och konstnärer anlägger sina olika perspektiv på den strategiska utvecklingen och bidrar till kreativa lösningar på de problem man definierar. När budgetpropositionen läggs ska strategin vara väl utvecklad och argumenten för investeringarna så tydligt motiverade att den politiska debatt med oppositionen som ska följa verkligen kan handla om samhällsutveckling.
På kulturdepartementet arbetar man också hårt inför budgetpropositionen. En stor fråga där är hur konstens roll ytterligare kan stärkas inom det bredare kulturbegreppet. Konstnärers arbete och den konstnärliga forskningen tillför samhället en kunskapsbildning som anses vara avgörande för nya utvecklingsmodeller. En förutsättning är också den fortsatta utvecklingen av konst och praktisk filosofi som ämnen inom grundskolan.
Den grundskolereform som genomfördes för ett decennium sedan börjar nu visa resultat. Genom att fokusera på lärande istället för inlärning har lärare och elever tillsammans utvecklat nya arbetsformer för olika lärandenivåer utan årskursindelning. Fokus ligger på kreativitet och kritisk reflektion där redskapen är historiekunskap och språk/kommunikation. De estetiska ämnena kallas konst och är numera både teoretiska och praktiska. Detta har bl.a. bidragit till att språkbegreppet vidgats dramatiskt och olika kulturella bakgrunder tillvaratas när samhällsfrågor diskuteras. Barnens utvecklade förmåga att uttrycka sig har också stärkt skolans demokratiska fundament. Barnen medverkar i skolans beslutande organ och lär sig att föra varandras talan och att både individuellt och gemensamt ta ansvar för de beslut som fattas. Grundskolereformen gav också möjlighet att integrera spets med bredd. Särbegåvade elever får möjlighet att tidigt specialisera sig i valda inriktningar.
Det som i den tidigare skolformen kallades gymnasiet är numera en integrerad del av grundskolan vilket bidrar till fler möjligheter både för bredd- och spetskompetens. Eftersom barnens mognadsprocesser skiljer sig ger den nya skolformen bättre möjligheter att få lära på den nivå man blir mest stimulerad av. Under puberteten fokuseras en stor del av skolarbetet på identitetsskapande och kommunikation genom deltagande i konstnärliga processer och presentationer samt möten med de olika konstnärliga uttrycksformer som erbjuds i samhället. Stort fokus läggs vid användandet av ny kommunikationsteknologi vilket ger barnen möjlighet att besöka föreställningar, utställningar, delta i aktiviteter och workshops i världens olika länder. Personliga nätverk byggs genom sociala media. Genom det fokus som läggs på identitetsskapande, kommunikation och språk, behärskar barnen tidigt engelska som är det största språket internationellt vid sidan av kinesiska.
Alla universitet har integrerat grundkurser i olika konstnärliga ämnen även i traditionellt vetenskapliga utbildningsområden som en utveckling av den grund som läggs inom grundskolesystemet. På kort tid har man sett ett starkt resultat i ökad kreativitet, innovation och nytänkande. All utbildning är forskningsanknuten och den konstnärliga forskningen får allt större betydelse, inte bara för utvecklingen av konst utan också av kulturell medvetenhet och ansvarstagande. Detta ser samtliga politiska partier som en grundläggande förutsättning för en hållbar utveckling. När utbildningsdepartementet nu arbetar med sina äskanden inför budgetpropositionen, är det fortsatt denna utveckling man fokuserar på när man föreslår mer resurser till de konstnärliga spetsutbildningarna. Kopplingen mellan spets och bredd är helt avgörande för en fortsatt positiv utveckling.
Kulturdepartementet arbetar numera som en ”paraplyverksamhet” över samtliga politikområden. Kulturminister har en mycket stark position inom regeringen men också i det globala nätverk av ledande politiker som driver frågor om kulturell hållbar utveckling som förutsättning för demokrati och fred i världen. När nu inte bara Sverige utan också en rad andra länder implementerat detta förhållningssätt, har man kunnat se positiva effekter också på folkhälsa, miljö och flera skilda tillväxtfaktorer.
När det gäller konstpolitiken, bedrivs den med stor kraft. Regeringen har deklarerat en syn på konst som gör konstnärer jämställda med forskare i relation till den betydelse de har för samhällsutvecklingen. I regeringsdeklarationen står det bl.a. så här:
”Konstnärlig kunskapsbildning är av avgörande betydelse för det goda samhällets utveckling. Genom konsten kan vi bryta vanor och hindra konventioner att få fäste. Konst kan bygga nya riter kring de värden som ska försvaras så att det goda och kärleksfulla på nytt blir igenkännbart. Konst kan ses som immateriell förlustelse eller materialiserad galenskap, som det igenkännbara vansinnets eget alfabet parat med lust och djup innerlighet.
Konst kan ses som det som kan få oss att ompröva och kritiskt granska vad vi hittills trott oss om att veta. En dissekering av verkligheten ner till minsta beståndsdelarna och sedan sammanfogade till helt nya helheter doppade i kärlek. Mötet med konsten kan vara som att hitta hem eller komma bort till en märkvärdig utmanande plats där allt kan hända. Där vi vill bli kvar, vill vara med bland alla obegripligheter, närvarande, lyssnande och berättande som starka, kännande och kreativa medborgare”.
Efva Lilja