2012-08-01
Ett ögonblick av lycka. En oväntad tanke överraskar och leder till en glimt av något åtråvärt, efterlängtat. Försöker fånga den, hålla den kvar, vill vara i och njuta mig framåt och vidare…
Eller - en munfull av ocensurerad blandning av nyskördade fynd: två röda vinbär, sex svarta, några krusbär (vissa omogna), femton räknade smultron och en stor riktigt röd jordgubbe. Eller – att fara fram på Harleyn i hög fart och få alla dofter blandade med vinden och bullret serverade: nyklippt gräs, gödsel, dieselavgaser från gammal lastbil, rosor, varm asfalt (och jag sjunger högt inne i hjälmen!). Eller - bara ett ögonblick av övertygelse om att allt hårt arbete ger resultat. Det är värt allt.
Sommaren är som intensivast när jag skriver till er. Allt är som mest. Både sol, regn, växtlighet, djurliv och alla våra både sociala och yrkesmässiga projekt. Många har semester. Andra passar på att göra annat. Nätterna här uppe i Norden är fortsatt ljusa några veckor till. Jag låter mig berusas av alla härligheter och vill inte sova.
Almedalsveckan var en upplevelse! Jag var verkligen orolig innan vi (Eva Öquist, vår förvaltningschef och jag) reste. Orolig för att behöva trängas med människor i ”jippo” evenemang… men det blev helt annorlunda. Spännande, givande seminarier och debatter, intressanta möten och många nya och viktiga kontakter för våra framtida planer. Lååånga intensiva dagar och kvällar. Här var det inte fråga om att vilja eller inte sova. Upp å hoppa! Seminarier, möten och annat började ofta kl.8 och slutade sen kväll.
Det var fantastiskt att bara kunna sätta sig ner i vimlet och från en vald utkiksplats spana in alla de personer man annars aldrig får tag på. Kunna föreslå en fika och få prata informellt med politiker, näringslivsföreträdare eller andra. Att själv bli ”haffad” för ett samtal. Fantastiskt! Ville jag komma undan, var det bara att gå ner till havet. Där var det lugnt och tomt.
Eva och jag teamade bra. Idag vet många fler mer om DOCH. Vi deltog gemensamt vid vissa seminarier och delade upp oss för andra. Jag bevakade det mesta om forskningsfrågor och kulturpolitik, Eva tog mer högskolefrågor. Vi gick också på en del ”framtidsseminarier” arrangerade av bl.a. Kairo future.
Några gemensamma slutsatser kan dras (oavsett vem arrangören var och politisk hemvist): En framtida arbetsmarknad kommer att präglas av mindre företag i nätverk, frilansare, och enmans företag. Framgångsrika entreprenörer och deras verksamheter präglas av transparens, användande av sociala media, socialt ansvarstagande. ”Bottom up” som förutsättning för utveckling. Intraprenörskap, alltså betydelsen av att skapa en interkultur som främjar utveckling, pratades det mycket om. Spännande samtal.
Just nu är Europa sämst på nyfikenhetsdriven forskning. Detta ses som problematiskt eftersom den nyfikenhetsdrivna forskningen genererar innovation. Användarstyrda verksamheter, användardriven innovation, idéellt engagemang var också stora samtalsämnen. ”Vänd på tratten” föreslogs från många håll liksom betydelsen att stå upp för sina idéer. Alltsammans lätt att översätta in i konstnärliga verksamheter.
Finansiering av nyskapande projekt, nyfikenhetsdriven forskning, och konstnärlig produktion diskuterades i olika forum. Ett förslag var ”Crowdfunding”. Daniel Daboczy, VD fundedbyme.se, medverkade vid flera seminarier. Han menade att man bör be allmänheten om hjälp att finansiera projekt. Det skapar både resurser, delaktighet och en marknad. Dessutom är det en politisk väg att få en övergång från konsument till deltagare - ”om du ger mig X så får du en kram, en upplevelse, en produkt. Du blir ambassadör”.
Helt klart är att vi vid de konstnärliga högskolorna måste utveckla våra egna aspekter/argument på nyttiggörande, vår relevans för samhällsutveckling och tydliggöra hur vi förhåller oss till relationen mellan ”spets och breddkompetens”.
Jag tyckte också att det var intressant att notera ord som återkom i helt olika typer av seminarier. På min lista finns: MOD, risktagande, bildning, kunskap, kritik. Den slutsats som också återkom gång efter annan var att den viktigaste förmågan är att förstå och kunna hantera komplexa frågor och sammanhang. Är det inte vad vi gör hela tiden i konstnärlig verksamhet?
Tvärs över politiska gränser talas det om utbildning som ”klassfrågor”. När vi idag kan se Europa i ekonomisk kris, sänkta anslag för utbildning, höjda avgifter, större fokus på privatfinansiering, så ser vi också att fler hamnar utanför det högre utbildningssystemet. Detta förväntas påverka utvecklingen negativt. Alla olika samhällssystem behöver väl utbildad arbetskraft. Gratis digitala universitet utvecklas som alternativ. Kolla upp t.ex.: UDACITY, KHANACADEMY och MITX, så får ni se. I konstnärlig högre utbildning ges också mer och mer distansutbildningar.
Är världen en man? En ofrånkomlig fråga. Om och om igen dominerade det manliga perspektivet representerat av paneler enbart av män eller med män i majoritet, där alla namngivna referenser var män, där använda pronomen var han, hans, honom… Jag blir så trött. Även i forum som driver framtidsfrågor dominerar dessa iakttagelser. Den ende som jag hörde använda ordet ”hen” var Mats Junegård som driver projektet: Student Competition. Han menar att tävlande driver utveckling (vill ni veta mer om det så googla).
De politiska talen lyssnade vi också på. Ingen (INGEN!) talade om kulturfrågor eller konst. Inte ens Jan Björklund kunde sticka in ordet konstnärlig forskning någonstans, när han annars uppehöll sig ovanligt mycket kring betydelsen av nytänkande och satsningar på nyfikenhetsdriven forskning, innovation etc.
Efter en sådan vecka är det mycket efterarbete, kontaktarbete och andra uppföljningar att göra för att arbetet vi gjorde ska ha effekt. Nu ska vi på olika sätt försöka sprida både information och arbetsuppgifter så att vi alla på DOCH blir än mer aktiva ambassadörer för den verksamhet vi vill fortsätta utveckla, inte minst ni studenter. Med stöd i vår ”rosa bok”, vår strategiska plan, kan vi ta oss långt! Inga processer är linjära. Det krävs att vi kan agera på många olika plan samtidigt, hjälpas åt och uppskatta varandras skilda förmågor. Vi ska fortsätta driva på utvecklingen, förvåna, överraska och vinna terräng. Vi ska också ”ta oss rätten att skryta” (citat från någon på seminarier om framtidsfrågor).
I juli var jag också i Berlin för att besöka HZT, Inter-University Centre for Dance Berlin (www.hzt-berlin.de). HZT startade som ett resultat av Tanzplan Berlin på initiativ från staden Berlin och Eva-Maria Hoerster 2006, har från hösten ca 60 studenter och ligger som en liten fristående verksamhet under UDK, Berlin konstnärliga universitet. (UDK har drygt 4000 studenter). Under UDK finns också HFS, Teaterhögskolan med ca 200 studenter. Allt HZT gör måste godkännas av UDK (kurser, antagningar, program, budget, anställningar, avtal, lokaler osv), en komplicerad situation med stor ”tröghet”.
BA programmet vid HZT heter ”Dance, Context, Choreography” och MA programmet ”Solo/Dance/Authorship and Choreography”. Det finns också ett MA program som bara heter ”Choreography”. Den huvudsakliga finansieringen kommer från Berlin. Regional finansiering och regionalt regelverk styr verksamheten. Helt nytt är att från 2011 får man lov att som oss ta in via audition på konstnärlig meritering för ex MA. Det krävs inte längre en formell BA examen. Konstnärliga examina ges i BA o MA men det finns ingen konstnärlig forskarutbildning. När det gäller konstnärlig forskning är motståndet stort från hela vetenskapssamhället.
HZT och dansutbildningen är under uppbyggnad. F.o.m. oktober kommer man att ha 48 studenter i BA program fördelade på tre årskurser. Tillsammans med extra kurser och Erasmusstudenter räknar man med att vara ca 60 studenter totalt. MA programmen ligger fortfarande vid UDK men ska flyttas över under året. ”Solo/Dance/Authorship and Choreography” är 8 studenter som redan nu har sin utbildning förlagd till Ufer studios (samma som HZT). Både BA och MA programmen har dans med inriktning koreografi som profil. Teori har man bl.a. i samarbete med Frei universität/Brandstetter.
Från 2010 hyr HZT sina lokaler av Ufer studios. Det är ett privat bolag som hyr ut till HZT, Tanzfabric (har också kvar sina gamla lokaler), professionella, produktionsbolag m.fl. Även konstnärsateljéer och verkstäder samt scen finns på området. Studior bokas med lång framförhållning (ofta ett år för att få reptid). Hela komplexet var tidigare buss- och spårvagnsstallar som renoverades med finansiering av en lotterifond. Lokalerna är mycket enkla, bra golv och utrustning. Inga speglar eller stänger någonstans (finns en mobil spegel), delade kontorsrum (datorn är kontoret), studenter och personal har gemensamt kök o toa osv.
I Tyskland har man stora problem med samverkan inom landet då alla regioner arbetar med olika regelverk. Det är också ett otroligt stort motstånd mot Bolognaöverenskommelsen. Lärare jag talade med på t.ex. HFS har uppfattningen att alla inom Bologna måste undervisa med samma innehåll för att alla studier ska vara jämförbara… De säger där absolut nej och ger hellre bara diplom. För mig framstår det som en absurd tolkning (som jag tyvärr hör också i t.ex. Österrike och Holland). I många andra länder ser man Bolognaöverenskommelsen som en form för nivåindelning. Vad vi sedan vill göra inom formen är upp till varje utbildningsinstitution. I våra nätverk (ELIA m.fl) talar vi mycket om betydelsen av profilerade spetsutbildningar som kan både ses som komplementära och driva konkurrens.
Under mina dagar i Berlin såg jag årets utställning vid UDK, BA studenternas redovisningar vid HZT och föreställningar av SNDOs nyutexaminerade studenter från Amsterdam som var på gästspel. SNDO arrangerar en ”alumnenturné” för nya, eller examinerade under de senaste åren. De tre verk jag såg var riktigt, riktigt bra. Så spännande att bevittna! Fråga mig när vi möts så ska jag gärna berätta mer om vad jag såg. Vid HZT fick jag möjlighet att prata med både ledning, lärare och studenter. Frederic Geis (som också arbetar på DOCH), Kattrin Deufert, Nik Haffner, Thomas Plischke m.fl.
Att få komma som gäst och se, uppleva och tala med studenter som utbildar sig i cirkus, dans och koreografi på andra ställen i Europa är otroligt värdefullt. Jag besöker andra konstnärliga utbildningar så ofta jag kan för att lyssna, se, lära och sätta våra egna utbildningar i ett större perspektiv. Vi gör ett bra jobb på DOCH. Våra studenter klarar sig bra i jämförelse. Även här kan vi ”ta oss rätten att skryta”!
När ni kommer tillbaka har mycket mer hänt på DOCH. Vi har som vanligt storstädat, reparerat och förbättrat. I cirkushallen är justeringar efter bygget gjorda och allt ska fungera ännu bättre än förut. Våra hus ska på nytt fyllas med liv, stora visioner, god energi och kraft. Snart ses vi alla.
Välkomna tillbaka!
Efva
PS. I juni gav jag en inspirationsföreläsning vid Lärarförbundets ”Lärardagarna”.
Om ni är nyfikna på vad jag gjorde då så ligger föreläsningen på: http://www.lararkanalen.se/video/6464274/efva-lilja-frstr-du-vad-jag