2011-02-01
De flesta rum jag stiger in i, bekräftar det vi tar för givet. Fyra väggar, golv och tak. Tänk dig ett hus. Vad tänker du? Vi färdas ständigt mellan inre och yttre rum, mellan mentala och fysiska rumsligheter. I ett yttre rum möter vi varandra. Vi möts i en överenskommelse utifrån de villkor våra skilda professioner sätter. I det jag kallar mitt privata rum blottar jag min sårbarhet för dem jag känner väl, i mitt inre rum tar allt det plats som inte ryms någon annanstans och i mitt undermedvetna bor drömmar och aningar. Jag skiljer rummen åt genom vanor, beteenden och bestämningar. Så håller jag ordning på mig själv.
De flesta rum jag stiger in i, bekräftar det vi tar för givet. Fyra väggar, golv och tak. Tänk dig ett hus. Vad tänker du? Vi färdas ständigt mellan inre och yttre rum, mellan mentala och fysiska rumsligheter. I ett yttre rum möter vi varandra. Vi möts i en överenskommelse utifrån de villkor våra skilda professioner sätter. I det jag kallar mitt privata rum blottar jag min sårbarhet för dem jag känner väl, i mitt inre rum tar allt det plats som inte ryms någon annanstans och i mitt undermedvetna bor drömmar och aningar. Jag skiljer rummen åt genom vanor, beteenden och bestämningar. Så håller jag ordning på mig själv.
Mitt intresse för rum handlar om det meningsbildande och sammanhanget mellan vad vi ser - tänker - känner och gör. Det handlar om att väcka tilltro till det vi ännu inte sett… De tankar vi tänker, de känslor vi upplever, de beslut vi fattar, den dialog vi för - påverkas alla av det rum i vilket det utspelas.
Konstnärens arbete ropar efter det som inte vill låta sig jämföras med det vi visste sedan tidigare. Ett gott rum har plats för det oförutsägbara. Det har tydliga konturer som sätter gränser för innanför - utanför. Det stryker inte förväntan ”medhårs” och det är inte ”mättat”. Det har plats för det människan kan tillföra, medvetet och intuitivt. Det har plats för mötet. Ett gott rum stimulerar till rörelse i både kropp och tanke. Ett gott rum för kreativitet är inte förutsägbart. Så vill jag att DOCH ska vara.
Jag använder mina ögon annorlunda om rummet stimulerar mina sinnen. Dynamik förstärks av asymmetri, ett ljussatt hörn, en trappa, ett tak… Bilden djupnar av den blick som spontant söker olika riktningar och nivåer. Värme öppnar min kropp, kyla stänger. Det får inte vara kallt. Det är svårt att tänka när man fryser och jag har svårt att koncentrera mig när jag finner rummet fult. Att se är att uppleva med hela kroppen.
Samma känslighet gäller ljud. Ventilationsljud, apparatljud, musik, hårddiskarnas fläktar, trafik, prat, vind, dammsugaren eller borrmaskinen - de påverkar alla vad jag ser och upplever. Matcha dem med andra ljud, ljud som färg, som temperatur. Låt olika rum ha olika temperatur så blir du mer observant när du färdas mellan dem. Innanför och utanför. Det svala öppnar hjärnan. Alla sinnen medverkar i varseblivningen.
Ett rum är aldrig kreativt – men det kan skapa förutsättningar att vara det. Kreativitet uppstår inte p.g.a. rummet. Kreativitet förutsätter målinriktat arbete, ett arbete som drivs av en avsikt och som bär tilltro till intuition. Det goda rummet underlättar och stimulerar detta arbete. Ett fysiskt rum är också alltid bärare av en historia. Det som utspelas innanför de gränser väggar, staket eller murar sätter, lämnar spår. Fysiska spår som slitage, utplacerade eller kvarlämnade ting som uttryck för stil och smak. Allt detta påverkar.
För mig har konsten alltid utgjort en frizon, där spelets regler ifrågasätts och byts mot andra som jag själv väljer. Konsten är för mig ett fredat rum för den uppriktighet, enkelhet och skönhet som jag många gånger saknar i den s.k. verkligheten. Kan en utvecklad idé kring det fysiska rum som understödjer kreativitet bidra till att fler fredade rum uppstår? Att uppmärksamheten skärps? Hur kan vi i så fall bidra till detta?
Arkitekter och konstnärer samarbetar alltmer. Arkitekter och konstnärer bedriver gemensamma forskningsprojekt. Arkitekter, konstnärer, filosofer, fysiker och fler – undersöker de möjligheter som bor i rum som skapas med omsorg och hänsyn taget till de faktorer som påverkar vår förmåga att se, lyssna, känna och uppleva det pågående på ett kreativt sätt. En tillit uppstår och den självkänsla som är förutsättningen för en kreativitet växer… Ur tillit kommer viljan att ge sig hän. Att låta sig hänföras, förflyttas och resa också in i det undermedvetnas fantastiska fält eller ut i helt nya upplevelserum av såväl dröm som av intellektuell stimulans. Tanke möter tanke och kropp möter kropp.
Människans kreativitet är förutsättningen för all form av utveckling. Därför måste vi skapa rum för den kreativa förmågan, anta utmaningen och göra det omöjliga! Genom våra konstnärliga uttryck kan vi avläsa det kulturella tillståndet. Genom våra privata och offentliga rum kan vi avläsa det kulturella tillståndet. Vi ser olika på det som sker. Vi skapar olika betydelser och värderar olika mål olika. Så kan vi bli tydliga inför varandra och föra dialogen framåt. Nya processer uppstår. Vi går vidare.
Efva Lilja