2010-11-02
I möten med människor från skilda delar av världen, från skilda kulturer, från skilda sociala och politiska sammanhang, uppstår utmaningar av olika slag. En är språkförbistringen. Vi talar alla engelska men på så olika sätt att vi många gånger framstår som obegripliga. Vi klär oss utifrån idé om vad som passar sig men blir ändå bemötta som opassande. Vi beter oss utifrån våra olika professioner och uppdrag på bästa sätt men får ändå sällan fram vad vi egentligen menar.
Somliga väljer att se detta som alltför problematiskt och håller sig till likar, andra tycker att det är spännande och utvecklar helt nya sätt att kommunicera. Vissa fördömer direkt det som inte är igenkännbart, andra ser sig nyfiket omkring. Jag har varit på konferens.
Jag har varit i Nantes på ELIA biennal. 500 människor involverade i högre utbildning och forskning inom olika konstområden från hela världen var där. Intensiva dagar när konstnärer, akademiker och byråkrater möttes i intensiva seminarier och diskussioner. På kvällarna såg vi utställningar och föreställningar, pratade och pratade. Solen sken och milda vindar utan spår av vinter, blåste in från Atlanten.
ELIA – European League of Instituts in the Arts (har trots namnet medlemmar från alla kontinenter men majoritet från Europa) grundades 1990. Sedan dess har organisationen utvecklats och fått en allt större roll i de konstnärliga utbildningarnas internationalisering och samverkan. Med de stora politiska och sociala utmaningar universitet och högskolor nu står inför, blir just samverkan allt viktigare. Genom ELIA nätverket kan vi få syn på varandra, inspirera och lära men också kritiskt granska och ifrågasätta. Det är spännande. Jag inser att vi i Sverige verkligen ligger i framkant inom många områden. Trots att vi ibland tycker att utvecklingen går långsamt, blir det så oerhört tydligt att vi har en helt unik situation jämfört med hur det är i många andra länder.
Stora nerskärningar drabbar många. I Sverige har vi vissa nerskärningar, framförallt beroende av minskning av antal studenter från länder utanför EES. Jämfört med t.ex. England där Arts Council den 26 oktober offentliggjorde nerdragningar med 29.6% i sin kulturbudget, är det ”peanuts”. Ungefär samma siffror nämns för nerdragningar inom den högre utbildningen. Ett av universiteten i London med konstutbildningar får nedskärningar med drygt 30% och det gäller fler i hela Europa. Föra året hade många universitet nerdragningar på 16-20%. Det är ett hårt ekonomiskt klimat för de konstnärliga utbildningarna i Europa. När avgifterna sedan höjs får det konsekvenser för rekryteringen och så rullar den onda cirkeln. Den egna plånboken får allt större betydelse.
Förutom ELIA programmet låg parallellt också NEU/NOW festivalen med 87 nyutexaminerade konstnärer från 19 länder. 25 projekt av hade valts ut för att visas i Nantes, bl.a. ett projekt från Teaterhögskolan i Stockholm: Eaten by Men av Carina Reich och Bogdan Schyber. Vill ni se mer av dessa projekt så ligger de alla på
» www.neunow.eu. Förra året medverkade en av våra dansstudenter. Nästa år hoppas jag att vi ska ha studenter med från DOCH. Då arrangeras NEU/NOW i Tallin.
Den största frågan under konferensen var utan tvekan den som berör den konstnärliga forskningens utveckling. Flera initiativ till nya nätverk är tagna, utveckling av arkiv, publikationer, kriterieutveckling för peer-bedömningar osv. växer fram. EU bidrar med resurser till flera av initiativen och frågan har hög prioritet för de flesta. DOCH ska i september nästa år arrangera EUFRAD tillsammans med de andra konstnärliga högskolorna i Stockholm. EUFRAD är ett ELIA initiativ för att utveckla ett mötesforum för doktorander inom konstnärlig forskarutbildning. Vårt EUFRAD kommer utan tvekan att få ett stort fokus från de europeiska miljöerna. Det ska bli roligt! Andra initiativ vi tar är fortsatt utveckling av CARD – Circus Artistic Research Development. Vi planerar vårt andra CARD i samband med invigningen av cirkushallen 2012 och hösten 2012 planerar vi för vårt nästa Close Encounter som då ska handla om danspedagogik. Dessa satsningar kräver extern finansiering och internationell support.
Andra frågor som fick stort fokus var utvecklingen och användandet av nya sociala media. Vi hade seminarier om alltifrån Facebook till Second Life. Diskussionerna handlade då om hur de nya medierna används i relation till konstnärliga processer och produkter, hur utbildningarna förändras genom nya kommunikationsredskap.
Den manliga dominansen är kännbar inom ELIA som inom många andra forum där människor med makt samlas. Det är smärtsamt att bevittna hur män bekräftar varandra och exkluderar eller reducerar kvinnor och kvinnors kompetenser. Att behöva möta paneler som består uteslutande av män är nästan otänkbart i vår kultur men självklart i andra. Jag räknade att av de jag lyssnade till från olika paneler och keynotes, var 17 män och 6 kvinnor. Då räknade jag ändå ELIAs Executive Director (en kvinna!) Carla Delfos två gånger.
Somliga åker på konferens för att bli bekräftade, avancera i den informella hierarkin och gör vad som helst för att passa in. Andra åker på konferens för att utsätta sig, pröva sig själva i mötet med andras idéer och argument. Ytterligare andra deltar med ambition att förändra världen. Starka viljor och personligheter trängs, hungriga kroppar skriker, ögon söker och söker… Efter fyra dagar och nätter är jag trött.
Det ska bli så roligt att komma hem!
Efva Lilja