2011-04-04
En kvinna i vita kläder, i ett vitt rum med en stor hög vita pappersark på golvet, äter en banan. Hon ser intensivt på oss som samlats denna kväll i Högkvarterets bar. Så slänger hon ifrån sig bananen, sätter på lite musik, plockar upp ett av pappersarken och en tejprulle. Hon klättrar upp på en stege och fäster arket högst upp på väggen med kortsidan mot taket. Hon klättrar ner, tar ett annat ark, ser på det en stund och går därefter fram till mikrofonen.
Ett enda ord läser hon högt och klart. Hon klättrar upp på stegen igen, klistrar fast pappersarket bredvid det tidigare, klättrar ner, plockar upp ett nytt, går fram till mikrofonen och läser ett ord till. Detta upprepas och upprepas och upprepas. Väggen kläs långsamt in i papper. Vi lyssnar efter nästa ord och nästa. Det är ca 30 sekunder mellan varje. Långsamt anpassar vi oss till denna gleshet, ger upp sammanlänkandet och idén om ordens begriplighet.
Där sitter jag tillsammans med andra i en källare långt under jord. Ovanför oss fortsätter Södermalms nattliv. Våra blickar vandrar runt i det vita. Några av oss funderar säkert över varför det ligger en tennisracket på golvet, varför denna vitklädda kvinna envisas med att stretcha tiden och ge oss detta osynliga filter av passerade ord. Varje ord uttalas mycket tydligt men förblir obegripligt. Tystnaden de vilar mot bjuder motstånd. 208 ark. 208 ord. Jag har bevittnat en performance av vår doktorand Malin Arnell. Ler mot alla på väg hem.
Nästa dag ser jag att snön smälter fort och avslöjar allt som legat begravt i massorna. Det är mycket som obarmhärtigt avslöjas. Det som luktar illa kan vi vända oss ifrån medan annat lockar oss till både leenden och uppknäppta jackor. Har ni sett alla blomknoppar utmed vägen från tunnelbanan?
Med våren kommer den intensiva period när examensarbeten slutförs, och föreställningar repeteras samtidigt som audition ska hållas för alla de som drömmer om att få bli studenter hos oss. Det är en rolig, intensiv period och kanske extra viktigt att tänka på att hålla både sinne och kropp öppna. Ett extra leende till den som är nervös och stressad kan göra underverk! Om vi tänker på alla de fina upplevelser av det som ger oss nya tankar, bilder och ro eller oro inför det kommande – så är det ganska lätt. Själv önskar jag att det gick att dagligen stretcha tiden som i Malins performance. Då skulle jag hinna se allas föreställningar och redovisningar. Det gör jag inte. Men jag går på så mycket jag kan.
Häromdagen var jag i Linköping och hälsade på det estetiska programmet med inriktning dans. Jag följde en repetition med åk.3 under ledning av en av våra tidigare studenter vid Danspedagogikutbildningen. De arbetade så bra. Det var en ren fröjd att se hur gruppen tacklade sin uppgift. Efter repetitionen träffade jag alla tre årskurser gemensamt och presenterade DOCH. En och en halv timma pratade vi om allt från deras drömmar till dagliga rutiner vid en konstnärlig högskola. Nästa alla kände till danspedagogikutbildningen men de visste inte om att vi också hade dansarutbildning, masterprogram etc. Jag berättade med glädje om allt vi kan erbjuda och tänker att fler måste få chansen att veta mer.
Som rektor känner jag mig ofta otillräcklig. Jag vill så gärna leva vardagen tillsammans med alla er som befolkar våra hus, men ständigt är det andra uppdrag som kallar … möten, konferenser och fler möten. Oändliga dokument att skriva och argument att slipa för att påverka omvärlden att vilja se DOCH som en god resurs för konstnärlig utbildning, forskning, utveckling. Kraft får jag ur vetskapen att vi gör det tillsammans. Var och en på sitt sätt, som student, lärare, musiker eller administratör.
Just nu arbetar jag mycket med ”kvalitetssäkring”, med att utveckla och analysera kriterier för bedömning av konstnärlig kvalitet, föra dialog med andra om detta och sedan försöka sammanfatta och skriva om det. Jag arbetar hårt med att försöka dra in mer pengar till verksamheten och att utveckla budgetarbete och ekonomi kring de resurser vi redan har, väl medveten om att alla vill ha mer. Jag arbetar med strategier för samverkan med andra med syfte att effektivisera resurser men också för att komma åt de samverkansformer som många av er efterfrågar. Vi vill så mycket och ska mer.
Snön smälter. I kalendariet listas alla events. Många unga nervösa närmar sig oss och några med ett antal år av studier i ”ryggen” ska snart lämna oss. Det är vår på DOCH. Håll i er!