Dansterapi för pojkar med ADHD/Grupp och individuell behandling

För första gången har dansterapi för pojkar med diagnosen ADHD prövats och utvärderats i en vetenskaplig studie.

Att ha ADHD är för de drabbade barnen ett besvärande handikapp och en belastning för hela familjen. Allt oftare uppmärksammas barn, som är aggressivt utagerande och som inte kan styra sina impulser. De upplevs som ohanterliga och störande både i hemmet och i skolan och anmäls därför till utredningar och ställs i kö för behandling. Pojkar är överrepresenterade vid ADHD. Kunskaper om ADHD har ökat men behandlingsalternativen är fortfarande otillräckliga.

Pojkar med ADHD har ett omfattande hjälpbehov. Det finns därför behov av alternativa behandlingsformer. Ett skäl till att satsa på dansterapi är att problemen ofta sätter sig i kroppen. Därför är det naturligt att angripa problemen via kroppen genom att arbeta med andning, rytm och rörelse. Dansterapi kan hjälpa unga pojkar med ADHD, som är otrygga och ängsliga, har ett nervöst uppskruvat tempo, kroppsliga spänningar, koncentrationssvårigheter och ett stört beteende, att komma till rätta med sina problem. I dansterapin gäller det att först skapa trygghet och tillit, därefter att balansera nödvändig struktur och gränssättning med utrymme för lek och fritt skapande. Rörelseglädjen väcks och självkänslan stärks.

Efter dansterapin konstaterades att pojkarna blivit mindre hyperaktiva, fått en förbättrad impulskontroll och ökad koncentrationsförmåga. Pojkarnas socio-emotionella svårigheter hade märkbart avtagit och de hade nu lättare att umgås med andra barn och vuxna utan att ideligen hamna i konflikter. Både i hemmet och i skolan märktes de positiva förändringarna. Forskning visar att det är vanligt med återfall vid ADHD och för två pojkar kom symtomen tillbaka efter någon tid. Föräldrarna efterfrågade då förnyad dansterapi. Det är önskvärt att dansterapi blir en permanent alternativ behandlingsform inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Studien har rönt internationell uppmärksamhet. I forskningen redovisas både utfall och process och i en djupgående intervju lyfts barnets perspektiv fram, vilket är ovanligt i forskningssammanhang.

Erna Grönlund är fil.dr, leg. psykoterapeut, danspedagog och dansterapeut. 1994-2004 var hon professor i danspedagogik vid Danshögskolan.

Barbro Renck är Doctor of Public Health, leg. sjuksköterska och universitetslektor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet.

Share |