Dansterapi för deprimerade tonårsflickor samt utvärdering av det samlade dansterapiprojektet

För första gången inom barn- och ungdomspsykiatrin i Sverige har dansterapi för deprimerade tonårsflickor utvärderats i en vetenskaplig studie. I denna rapport redovisas utfall och process.

Depression är ett stort folkhälsoproblem. Gruppen deprimerade tonårsflickor med självdestruktivt beteende ökar. Flickor som skär sig för att lätta på ångesten upplever ofta känslor av skam, meningslöshet och övergivenhet. De har en inåtvänd, dold aggressivitet och tankar på självmord och självmordsförsök har blivit vanligare. Flickorna har förlorat både fysisk energi och lust att leva. De har ett omfattande hjälpbehov men den hjälp som erbjuds är inte tillräcklig.

Ur behandlingssynpunkt är deprimerade tonårsflickor en stor och viktig grupp för barn- och ungdomspsykiatrin. I de konstnärliga terapierna dans, musik, bild och drama som rekommenderas av Socialstyrelsen som komplementära terapier, arbetar man med känslorna indirekt. Deprimerade tonårsflickor har svårt att i ord berätta om sina svårigheter. Dansterapi erbjuder ett annat sätt att kommunicera. Eftersom tonårsflickors motivation till behandling är sviktande och uthålligheten svag är det angeläget att kunna erbjuda behandling som flickorna har lätt att acceptera. Att gå i dansterapi associeras inte i första hand med sjukdom och behandling utan mera med hälsa och friskhet. Fysisk aktivitet har en antidepressiv effekt. Dansen och dansterapin är en form av fysisk träning. Dansterapin kan därmed vara både en behandlingsform som kan reducera depressionens styrka och en skyddsfaktor för att förebygga depression.

Resultaten av forskningsstudien är samstämmiga. Det som framkom i kvantitativa data att dansterapin inverkade främst på det emotionella planet visade sig stämma även med den kvalitativa analysen där det blev tydligt att kropp och känsla växelvis samverkar. När rörelseglädjen väcks ökar livslusten och depressionen klingar av eller dämpas. Även om de flesta flickorna i olika grad tog sig ur depressionen var det några som hade svårare att klara det. De hade troligtvis behov av längre terapi eller kanske individuell dansterapi.

Erna Grönlund är fil.dr, leg. psykoterapeut, danspedagog och dansterapeut. 1994-2004 var hon professor i danspedagogik vid Danshögskolan.

Barbro Renck är Doctor of Public Health, leg. sjuksköterska och universitetslektor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet.

Share |