Summering av Teaching the teachers

Nedan följer en övergripande summering av frågeställningar som diskuterades och problem som belystes under veckan.

I relation till workshopens tema ”Vad behöver en dansare kunna?”, stod det klart att deltagarna ansåg att institutionerna och utbildningssystemen behöver förändras. En ordentlig förändring kräver politskt arbete.  Eftersom statistik och mätbarhet är viktiga faktorer i den politiska sfären är det svårt att förändra instititutioner som har ackreditering och bidrag, menade deltagarna. Men vissa saker kan förändras genom enklare strukturförändringar och inställningar hos institutioner, lärare och elever.

Ett av de första ämnena som diskuterades var varför dansare behöver kroppsmedvetande tekniker, som Klein eller Feldenkrais. Inom institutionerna anses studenterna vara för unga för den här typen av träning, men deltagarna var överrens om att det är viktigt att denna del finns med från början. Att arbeta med en kroppsmedvetenhet skapar indivualitet och en medvetenhet om att det inte finns en perfekt kroppsanvändning, samt att det minskar kravet på en ideal kropp. Strävan efter den ideala kroppen var också något som deltagarna anser att institutioner och skolor behöver förändra sin attityd gentemot, eftersom det är ett stort problem när form blir viktigare än funktion.  Man diskuterade också huruvida vad som undervisas är viktigare än hur. För några deltagare var det viktigare hur studenterna undervisas än vad. Andra menade att hur studenterna undervisas är viktigt men att det i slutändan är viktigare med vad som undervisas, på grund av de ideologiska aspekter som innefattas i vad.

Angående institutionernas roll var deltagarna överrens om att dessa skall vara en facilitet som lyfter fram studenternas individualitet och deras förmåga att finna kunskap på egen hand. Om inte skolan kan erbjuda en viss typ av kunskap skall eleverna ges möjlighet att söka den utanför skolan, men inom ramen för utbildningen. Skolan skall vara där för studenterna och inte tvärtom, som ofta är fallet. Deltagarna tog dock upp problematiken med stora valmöjlighter. Unga studenter kommer ofta till skolan med förutfattade meningar. Skall man då låta de välja utan att de först prövat olika stilar och synsätt?

Deltagarna ansåg att en likritning råder inom utbildningarna idag, och detta behöver förändras. Vidare menade man att dansvärlden är förändrad, men att institutionerna inte följt med i utvecklingen. Institutionella och repertoarkompanier har mer eller mindre försvunnit. Det finns inte längre samma hierarki mellan koreograf och dansare. Dansarna är inte längre enbart redskap i händerna på en koreograf, utan kreativitet och egna initiativ krävs av dem. Sålunda behöver institutionerna vara synkroniserade med världen utanför och den samtida dansscenen. Det är viktigt för att kunna producera den typen av dansare som behövs idag. I relation till denna fråga diskuterades varför  olika utbildningar som koreograf och dansutbildningar är separerade. Dansaren behöver idag anta rollen som koreograf, producent och skapare. Utöver det är även undervisning ofta en del av en dansares vardag. Dessa olika delar skall således närmas som en, menade deltagarna. Dessutom ska utbildningen inte bara förbereda dansaren fysiskt, man måste också arbeta med andra aspekter. Vidare behöver ord som teknik, utveckling och kunskap utvärderas inom institutionerna, anser deltagarna. Detta relateras till vilken typ av dansare skolan vill producera och en skola behöver behöver ha en dröm, precis som en konstnär, om vad resultatet ska bli.

En stor del av diskussionerna kretsade även kring lärarens roll och i den frågan var deltagarna inte lika överrens. En av deltagarna motstätter sig undervisning som en instruerande form där läraren anses besitta all kunskap. Istället kan läraren presentera en idé för studenterna, lämna rummet mentalt eller bokstavligen och låta eleverna arbeta själva. Deltagarna hade svårt att anamma detta synsätt fullt ut. Dansare behöver träning och handledning i en säker miljö, menade de.  

Workshopens frågeställning ”Vad behöver en dansare kunna?”, besvarades den sålunda både implicit och explicit. Explicit påpekade deltagarna först och främst att en dansare behöver veta vilken typ av skola hon eller han söker till. Därför är det viktigt att skolan har en tydlig profil och studieplan. Att hålla en studieplan öppen gynnar skolan mer än eleverna och det ger en omvänd ordning på vem som är viktig, konstaterade man. Sålunda ska även auditions vara i samstämmighet med studieplanen och skolans profil.

Dansare behöver också veta hur de ska ta hand om sina kroppar och vara medvetna om hur den egna kroppen fungerar. Således bör kroppmedvetande tekniker vara del av utbildningen från start. Dansaren behöver känna till en rörelses funktion snarare än dess form, och att det inte finns en perfekt användning av kroppen eller en ideal kropp. Dansare behöver veta hur man både omfamnar och reagerar mot den information som ges dem. Sålunda borde studenterna få en schemalagd period för just detta. Vidare behöver skolorna se över det intensiva schema som tvingar studenterna att portionera sin energinivå för att överleva en fyraårig utbildning.

Dansare behöver veta hur hon eller han ska söka kunskap på egen hand och använda lärarna, istället för att lärarna använder dem. Deltagarna menade att verkligheten utanför skolan kräver dansare som är rådiga, varför detta behöver uppmuntras under utbildningen. En dansare behöver veta hur den värld de ska arbeta i fungerar; de politiska, ekonomiska och sociala strukturer som råder i den.  Insitutionerna behöver således vara synkroniserade med den samtida dansvärlden.

Text: Jessica Ellingsworth

Share |