DOCH bygger målmedvetet en allt starkare forskningsmiljö. Genom avtal med Stockholms Universitet, Kungliga Tekniska Högskolan och Lunds Universitet/Konstnärliga forskarskolan är f.n. fem doktorander anställda. De discipliner som är representerade är koreografi, cirkus och danspedagogik.
En doktorandanställning omfattar fyra års heltidsstudier med lön. Antagningen sker, i avvaktan på egen examensrätt, vid något av universiteten som nämns ovan, men våra doktorander har sin verksamhet förlagd vid DOCH. Två doktorander är fr.o.m. år 2010 antagna inom ämnesområdet koreografi på den nya examensordningen för konstnärlig doktor inom ramen för den nationella Konstnärliga forskarskolan, www.konstnarligaforskarskolan.se. De 12 svenska lärosäten som har examensrätt för konstnärlig master samverkar inom konstnärliga forskarskolan. Varje lärosäter har ett antal konstnärliga doktorander anslutna. DOCHs övriga doktoranderna är antagna på den traditionella vetenskapliga examensordningen vilket innebär att de avslutar sina utbildningar som filosofie alternativt teknologie doktor.
I den konstnärliga forskarutbildningen vid DOCH är koreografi ett centralt ämnesområde. Koreografi definieras som ett kunskapsfält som omsluter många olika konstpraktiker och utgör en proaktiv, konstnärlig dimension i samhället. Fyra av våra sex doktorander forskar inom området. Koreografi erbjuder verktyg för rörelseproduktion, för process och analys av förutsättningar för konst och kulturskapande i många olika sammanhang. Koreografi ger möjligheter för synliggörandet av alternativa uttryck och för rumsliga såväl som konceptuella platser i dialog med både samtid och tradition. Detta ämnesområde är av stort intresse också för andra konst- och vetenskapsområden. Koreografi är vårt primära konstnärliga forskningsområde.
Studierna på forskarnivå består av en kursdel och ett dokumenterat konstnärligt forskningsprojekt. Kurserna formas i så stor utsträckning som möjligt efter doktorandens projekt och behov.
Varje doktorand har rätt till två handledare; en huvudhandledare och en biträdande. Huvudhandledaren ska i möjligaste mån vara en av DOCHs konstnärliga professorer. Detta för att kontakten mellan doktorand och handledare ska kunna fungera så smidigt som möjligt samt för att underlätta doktorandens interaktion med högskolans miljö. Biträdande handledare kompletterar; de kan vara en eller flera beroende på doktorandprojektets utformning.
Konstnärlig forskning utgår från frågeställningar som driver konstnären i den egna konstnärliga verksamheten formulerade som ett konstnärligt forskningsprojekt. Detta betyder att de som söker forskarutbildning vid DOCH ska vara verksamma och erfarna konstnärer.
De som är våra första doktorander är ”pionjärer”. Det innebär att projekten kommer att vara föremål för stor uppmärksamhet och att arbetet förväntas kommuniceras på flera plan. Doktoranderna är också delaktiga i diskussioner kring målsättning, kriterier, examensformer, handledning, finansieringsfrågor m.m. på ett sätt som doktorander inom etablerade forskarskolor inte ofta får möjlighet till. För att detta ska upplevas som stimulerande, bör man ha ett intresse av högre utbildning i konst ur både ett nationellt och internationellt perspektiv, samt vara intresserad av och ha förmåga att kommunicera sin konst.
Vid DOCHs kandidatprogram når många av våra studenter en konstnärlig excellens som sedan kan fördjupas i masterprogram. Forskningsanknytningen finns i våra kandidatprogram och i masterprogram fördjupas de forskningsförberedande momenten. Forskarutbildning följer därför som en del i utbildningsprogressionen.
Högre utbildning i Sverige är anpassad till Bolognaprocessen, vilken förutsätter tre sammanhängande nivåer. I ”Dublin descriptors” betonas nödvändigheten av att studenter redan i sin grundläggande utbildning kommer i kontakt med spetsforskningen inom sitt område. Detta gäller också konstnärliga utbildningar. Av tradition räknar man med att denna kontakt uppstår i mötet med kvalificerade konstnärer, men med nya formuleringar av lärandemål ställs kraven högre. Krav på reflektion och på förmågan att sätta sitt eget konstnärskap i ett sammanhang betonas i examensmål. För att bygga upp dessa kunskaper och förmågor krävs utvecklade redskap. Erfarenheter av kritisk reflektion är en förutsättning och vägar för att göra dessa erfarenheter tillgängliga behöver utvecklas. Den konstnärliga forskarutbildningen är en viktig del i metodutveckling.
Skälet till att de konstnärliga högskolorna i Stockholm ännu inte har möjlighet att anordna konstnärlig forskarutbildning i egen regi, är inte grundat på kvalitativa överväganden, utan på de politiska ramar som författningstexten ger. I grunden ligger dock frågan om hur man skapar och garanterar kvalitet i forskarutbildning. Genom inrättande av en nationell forskarskola i konst utvecklas en miljö som är tillräckligt stor för att bilda en kritisk massa och utbildning på konkurrenskraftig nivå. DOCHs professorer och lektorer utvecklar redan idag kollegier i nationella och internationella nätverk och vi arbetar gemensamt med utveckling av kvalitetskriterier och examinationsformer där också metoder för dokumentation är en viktig del.
Vi ser forskarutbildning i konst som en både nödvändig och självklar utveckling av det som ska bidra till kunskap både i och om konst i vår kultur idag. Den konstnärliga kunskapsbildningen ligger nära kreativitetens källor och har särskilda kännetecken som representerar unika värden. I konstnärliga processer samverkar praktisk och teoretisk kunskap, erfarenheter om mänsklig kommunikation och intuition. Långsamma överväganden och ögonblickliga val växelverkar. I kreativa miljöer utvecklas konkurrenskraftig forskning. Det konstnärliga området kan därigenom lämna viktiga bidrag till kunskapen om hur kreativitet fungerar, hur kreativa miljöer skapas och utvecklas samt hur konstens närvaro i samhällskroppen kan ge oss en ökad kunskap om det fantastiska i att vara människa.