Doktorand i pedagogik med inriktning mot dans/ PhD Candidate
Telefon: 08-562 274 27
E-post:
annika.noter.hooshidar@doch.se
Dans som multimodal förkroppsligad praktik.
Mitt intresse för vad som pågår i en dansklass är baserat på mina tidigare erfarenheter som dansare och nu som lektor i modern och nutida dans. Jag har undervisat dans i ett trettiotal år och jag blir mer och mer nyfiken på den kommunikation och interaktion som sker i en dansklass.
När jag startade mitt forskningsprojekt ville jag veta mer om det jag kallar ”mellanrummet”, det rum eller utrymme där ett meddelande uttrycks av någon och tas emot och tolkas av en annan. Jag ville utöka min kunskap om hur dans kommuniseras. Ett teoretiskt ramverk grundat i ett socialsemiotiskt multimodalt perspektiv ger mig de verktyg och metoder jag behöver för att avgränsa och adressera interaktion och lärande i dansundervisning. Begreppet modalitet avser beskriva att olika teckensystem skapar meningserbjudanden i kommunikation och benämningen multi pekar mot att det handlar om en mångfald av olika teckensystem som samverkar i meningsskapande.
Detta teoretiska ramverk hjälper mig att se förbi den till synes enkla akten av studenter som ”härmar” det rörelsematerial en lärare förevisar. I dans kommuniceras med kropp, röst, gester, blickar, beröring, ljud med mera, en intrikat väv av olika semiotiska uttryck i olika teckensystem som ofta används samtidigt för att kommunicera och interagera. Hanna (2008) beskriver dans som icke verbal kommunikation som sker via gester, förflyttning, närhet, beröring, blick, ansiktsuttryck, hållning, fysiskt utseende, lukt och känsla. Kommunikationen involverar kroppen och sinnena.
I dans är kroppen i centrum, det är i, med och genom vår kropp vi skapar mening och kommunicerar i dans - det är i, med och genom kroppen vi lär. Genom fokus på det multimodala i vårt sätt att kommunicera lyfts betydelsen av kroppen fram, vi skapar och tolkar tecken med, genom och i vår kropp. Vi lyssnar, tittar, skriver, talar, ritar, målar, sjunger, dansar. Det är aktiva förkroppsligade processer genom och i vilka vi skapar mening, lär och utökar vår förmåga att engagera oss i världen. Fokus är på det specifika, skapandet av tecken i ett här och nu, på kroppsligheten hos dem som skapar och omskapar tecken i ett konstant semiotisk flöde. En rörelse som integrerar det kognitiva med det kroppsliga. Kress (2010, sid.83) skriver:
Beyond that, the focus on materiality offers the possibility of seeing meaning as embodied- as in our bodies: a means of getting beyond separations of those other abstractions, mind and body, of affect and cognition.
Dans kan ses som ett förkroppsligat multimodalt utövande av meningsskapande. Lärande i dans är en aktivitet som engagerar kropp och tanke samtidigt. Ett av mina explorativa syften att undersöka och analysera hur de olika semiotiska uttryckssätten används i dansklass. Dessa uttryckssätt är del i designen av lärandesituationen, då de är resurser som skapar förutsättningar för lärande. Det är också möjligt att se på maktstrukturer; frågor om hur deltagare positionerar sig själva, vilka aktioner som väljs och vilka resurser som erbjuds och används, kan ställas i fokus.
Genom detta hoppas jag att vår kunskap om lärande och undervisning i dans kan expanderas.
Referenser
Hanna, Judith Lynne. 2008. I Educational Researcher, 2008 37:491. DOI: 10.3102/0013189X08326032. A Nonverbal Language for Imagining and Learning: Dance Education in K-12 Curriculum
Kress Gunther (2010). Multimodality, a social semiotic approach to contemporary communication. Routledge, London och New York.