NOFOD

Spacing Dance(s) – Dancing Space(s)

Katarina Lion och Gun Roman reflexioner efter att ha deltagit i konferensen

Nofods internationella danskonferens firade i år tioårsjubileum. I år arrangerades konferensen på University of Southern Denmark i Odense mellan den 27-39 januari. Nofods uppdrag är att utgöra ett forum för dansutövare och dansforskning, i vid bemärkelse, och har blivit ett viktigt återkommande forum för danskonstnärer, studenter och forskare inom olika dansrelaterade discipliner.

 Årets tre keynote presentatörer utgjorde de mest intressanta inslagen. Dessutom lyckades de via sina presentationer ge konferensen ett kreativt nav och en intressant ram som utgjorde både början och sammanfattning.

Lena Hammergren från Dans och cirkushögskolan inledde med att presentera pågående forskning kring nutida dans i Skandinavien. Genom att placera företrädesvis den svenska dansen i ett sociokulturellt perspektiv formulerade hon en bild av en politisk utveckling mot det som ofta kallas performance. Sara Rubidge som är professor i koreografi och nya medier på Chichester Universitet fick deltagarna att i praktiken utforska space i olika former och på olika platser. Sara Rubidge presentation utformades som ett slags dialog med konferensens tredje keynote presentatör Doreen Massey professor i geografi. Massey har under många år arbetat med frågor som berör space utifrån ett något annorlunda perspektiv. Hon talade bland annat om Space som en rörelse fylld av tid. Intressant var att hennes diskussion kom att handla om ett slags social interaktion där space och place kopplas till frågor som rör politik och förändring.    

Konferensens fyra dagar omfattade dessutom ett gediget program fyllt av paper-presentationer och work in progress samt lecture demonstrationer. Hektiska dagar laddade med många olika infallsvinklar på hur man kan utgå från /komma fram till olika space(s). Det gick dock att utskilja två huvudinriktningar där den ena omfattade presentationer som utgick från fenomenologiska perspektiv då ofta kopplade till didaktik och utbildningsfrågor. Gun Roman redogjorde för hur hon i ett forskningsprojekt utvecklat didaktiska metoder inom utbildning för modern och nutida dans för att skapa mening genom en starkare koppling till det samhälle vi har idag och samtidskonsten. Målet är en ansvarstagande student som förstår att ta vara på den personliga utvecklingen.

Den andra inriktningen berörde frågor som behandlade dans och dansforskning utifrån mer antropologiska aspekter. Jag, Katarina Lion, talade om dansanalys ur ett internationellt perspektiv med utgångspunkt i de problem som uppstår när definitioner och kategoriseringar från den västerländska dansens estetik utgör ett estetiskt raster för dans i Vietnam. I samma session presenterade Lotta Harryson sin pågående forskning som berör hur den svenska danshistorieskrivningen negligerat den sociala dansens betydelse för scenkonstdansen i Göteborg under tidigt 1900-tal. Sesselja Magnusdottir från Island knöt ihop säcken på ett litet oväntat sätt genom att belysa hur hon valt att formulera en isländsk danshistoria utifrån det egna landets specifika dans. Det oväntade var kanske att hon i sitt arbete valt att koppla sin historieskrivning till de genreindelningar och kategoriseringar som återfinns i den anglosaxiska danshistorieskrivningen från slutet av förra seklet. Dagen efter presenterade Christy Adair ett paper som utgick från en presentation av koreografen Opiyo Okach som arbetar med konceptkonst och modern dans i västafrika. Adair visade att det finns ett behov av inovativ modern danskonst i Västafrika och att Okach som både forskare och konstnär åskådliggör att konsten inte behöver vara knuten till kulturella eller estetiska konventioner utan kan bestå av tillsynes gränslösa kopplingar och ändå spela social och kulturell betydelse genom inspiration och politisk relevans. Adairs presentation gav hopp om att uppdelningen mellan dans som konst i ”väst” och dans som kulturuttryck ” i resten av världen” snart inte längre behöver utgöra en mall för vad som är vad.          

Möjligheten att deltaga i internationella konferenser är mycket betydelsefullt för att upprätthålla meningsutbyten med dansforskning på hög nivå. Vårt deltagande kan också komma studenterna till del, då vi vid handledning av självständiga arbeten kan referera till områden och personer av intresse för studenterna. Vi tackar Kufu för stödet.

Stockholm 2011-06-27

Katarina Lion och Gun Román

Ps. Christy Adair gästar DOCH den 6-7 september!